Vart är vi på väg???

Tänte idag prata om ett fenomen som jag tyvärr inte tror gäller bara i Italien men största delen av  västvärlden som få mig och fundera på vad detta skall sluta....
Om en 13 åringsom belöning för att hon vart duktig och sköt sig får en helt ny Iphone så där bara utan att det är examen, födelsedag eller jul, så vill jag eller kan bara hoppas att det inte innebär att min 15 månaders son kommer ha det vid 6 år som present för först ordet skrivet!!! Själv går man runt med en sketen Nokia ( inget emot Nokia dock ) men min liknar den man hade typ för 7-8 år sedan...... Avundsjuka tänker ni, nej inte riktigt..... Kan lugnt säga att även om jag gillar Iphonen och säkerligen skulle ha använding av den ( helt klart mer användning än en 13 åring ) så anser jag fortfarande att det finns viktigare och nödvändigare saker i livet att lägga pengar på..... 

Har alltid sagt och hoppas att jag skall kunna hålla min son från att ha allting för tidigt men inser att det kommer att bli vädigt svårt, men jag klarar inte av barn som sitter hela dagarna hos farmor och farfar och spelar Nintendo och inte ens lyfter på huvudet och säger hej när man kommer och sen får nästan abstiens besvär om batteriet tar slut... Tänker då helt klart försöka att undvika Nintendo då det är bärbart och där med  en social fara ur min synpunkt..
Vart skall det sociala livet ta vägen ?? Kommer våra barn bara att leka genom datorer och telefoner???


Måste säga att även jag spenderar mycket tid vid datorn med FB och allt annat men om någon erbjuder mig trevliga "lekamrater" istället trycker jag fortfarande genast på OFF knappen och umgås istället. Är jätteskönt och kul att kunna ha kontakt med vänner och släkt med mail, FB och skype men man får ju aldrig sagt allt man vill säga... Och för att inte prata om den männskliga kontakten en underbar kram som får en att må bra och rycker upp än när man behöver.....


Är det någon som egentligen kommer ihåg tiderna när man kunde vara okontakt bara = utan mobil???? Även om det för mig inte var mer än för 13 år sen ( då jag vägrade mobil fram tills jag flyttade till Italien)  så hatar jag den där orolighets känlsan som glömma mobilen skapar och det gick ju så fort att få den... Oh nej glömde mobilen hemma nu måste jag vara utan men tänk om just idag någon besämmer sig för att höra av sig och så missar jag det!! Hjälp!!! Väl hemma upptäcker man fort att man inte har missat något...... Så man kan ju faktsikt leva utan ibland..... Men det är ju tyvärr en psykisk påfrestning.... Som jag egentligen skulle klara mig bra utan.

Men tilbaka till 13 åringar och iphone, tror inte jag behöver lägga till att denna 13 åringa har både bättre dyrare och nyare dator och kamera än jag... Enda barnet kan vara en av anledningarna så det är väl bästa att jg ser till att göra ett syskon så fort som möjligt även om jag är rädd att det i slut ändan skulle betyda dubbla Iphoner och ingen av dom kommer att vara min..........